Shahi Zinda är ett gravvalv och det mest besökta sevärdhetern i Samarkand. Det är även känt som “Street of Tombs”, med olika mausoleer prydda med blå kupoler, vackert dekorerade dörrar, byggnader av terrakotta och glasmosaik. Namnet Shahi Zinda kommer från legenden om Qusam ibn Abbas, kusin till profeten Muhammed som begravdes där. Enligt legenden sårades Qusam dödligt och flydde under jord, där han fortsatte att leva, därav namnet på begravningsplatsen, Shahi-Zinda.
Gur Emir, eller Tamerlane-graven. Av alla mausoleer är nog Gur Emir, bland de finaste. Den består av cylindrar, kupoler eller koner, ett rent geometriskt mästerverk. Det uppfördes 1403-1404 på order av Temur, och var avsedd för hans favorit sonson Muhammad Sultan men senare Temurids familjemausoleum. Vid sin död, vid 69 års ålder, blev Temurs kropp parfymerad med rosenvatten, mysk och kamfer, placerades i en kista dekorerad med ädelstenar och transporterades till sitt älskade Samarkand. Han dog av ålderdom år 1405, under en period när han ville erövra Kinas Mingdynasti.
Regi, är ett stort torg omgiven av religiösa komplex med moskéer, Khans och madrasas. Dessa vackra byggnader som byggts vid olika tidpunkter mellan 1370 och 1500, hålls upp mot himlen “med sina stora portaler, två minareter, tusentals blå kakel och marmor”. Ett arabiskt ordspråk är tryckt på en byggnad, “Om du vill förstå oss, undersök våra monument”. Registan betyder “sandig plats”. Klassiskt blå kupoler och mosaik täcker varenda tum av väggarna.
Ismail Samani mausoleum en av Bukharas äldsta monument och är från 1000-talet. Byggdes av emiren till Samanid dynastin, Ismail Samani även kallad “Amir Adil”. Mausoleet är byggd i känslig terrakotta, täckt av en halvsfärisk kupol. Konstruktionen och konstnärliga detaljer i tegel, är fortfarande imponerande och visar traditionella inslag som går tillbaka till för-islamisk kultur. Tjocka väggar (upp till 1,8 m) skyddade monument från förstörelse under hela årtusendet.
The Ark citadellet är en massiv fästning i staden Buchara som ursprungligen byggdes kring 500-talet. Förutom att det var en militär struktur, omfattade det i huvudsak en stad och beboddes av olika kungahus som härskade över den region som omger Bukhara.
På väg till den stora shoppinggatan, nära “shakhristan” ligger Po-i-Kalyan (även Poi Kalyan), olika religösa byggnader som ligger runt kring den stora minareten Kalyan, från 700-talet, om och om igen förstörda och uppbyggda, då bränder och krig härjade.
Itchan Kala, en fortifierad stad som var den sista anhalten innan karavanerna korsade öknen mot Iran och står nu på Unescos världsarvslista. Det är ett välbevarat exempel på den muslimska arkitekturen i Centralasien, under denna epok. Man hittar framstående strukturer som t ex Djuma moskén, mausoleer och madrasas och två magnifika palats som byggdes i början av 1900-talet av Alla-Kulli-Khan.
Ett mausuleum som byggdes över Abubakr Muhammad Kaffal Shashi – en välkänd muslimsk lärd imam, född i Tasjkent, predikade om Shafiism i Tasjkent, kännare av Koranen, Hadith, islamisk lag och lexikologi.
På 1600-talet, under Sheybanid-perioden, utvecklade Tashkent sin kultur, handel och hantverkscentrum Mawarannahr. Då återuppfördes Kaffal Shashi-mausoleet på ruinerna ovanpå den gamla byggnaden, som då var en av de viktigaste helgedomarna i staden. I mitten av 1600-talet bestod komplexet av Kaffal Shashi mausoleet och Barakhan Madrassah som kombinerades i ett enda komplex med två mausoleer – Unnamed och Suyunij Khan. 1579 byggdes ett nytt mausoleum – Sheikh Babahodzhi i området.